VAD PLANTERAR DU I DIN HEMLIGA TRÄDGÅRD?

Vad gräver du ner?

Jag landade mjukt i Florens för en gångs skull.  Normalt studsar man ner på de trassliga vindarna som stingsligt rullar runt ovanför grytan Florens. Numera bryr jag mig inte om den kraftiga turbulensen, men de första landningarna höll jag mig hårt i stolssätet framför. Kanske var det ändå lite studsigt idag eftersom mannen bredvid mig kramade ryggstödet på stolen framför.

Jag dåsade efter en alltför tidig morgonuppstigning och kände mig bara lycklig över att snart vara hemma i Italien igen.

För första gången möttes vår flight av en knarkhund. Jag såg hur han kämpade med att inte bry sig om MALTE/ZOE/ALVAdoften på mina byxor. Som jag saknar dem redan. Jag hade gärna fallit på knä och kramat denna knarkschäfer men det hade inte fallit gravallvarliga farbror polisen i smaken, det såg jag i blicken.

Jag har jobbat så extremt hårt och mycket de senaste veckorna (månaderna).

Det har inte funnits möjlighet till någon längre paus – så innan jag styr kosan mot fabrikerna hade jag bestämt mig för att göra en utflykt till en plats där mina axlar sjunker ner automatiskt. I provinsen Pisa ligger några fantastiska byar som ett pärlband; Terricciola, Soiana och Lajatico. De har en sak gemensamt och det är den fantastiska utsikten mot det toscanska landskapet av kullar och byar längs bergskammen. Jag parkerade min lilla blåa fiat cinque cento i dem allihop, släntrade igenom de gamla delarna av byn och njöt av de italienska dofterna som uppstår på våren innan högsäsongen och värmen kommer. Jag avslutade med Lajatico, Boticellis hemby. Här finns den välkända Teatro Silenzio, dit världens alla kända operasångare kommer på sommaren och uppträder. Hela den gamla historiska delen av byn är som en stor konstutställning. Garageportar, skåp, bänkar, pelare, trädgårdar, husfasader, allt är smyckat med färg, skulptur, kreativitet och foto. Jag älskar, ÄLSKAR att gå omkring och upptäcka nya alster varje gång. Jag tar lunch mitt i byn på piazzan på en restaurang som drivs av tre systrar. Sedan höll jag karamelltanten sällskap i solen utanför – en tyst gemenskap en stund – livet fick flyta förbi. En pappa blev jagad av sina glass-sugna barn. En duva flög yrvaket upp från en av skulpturerna. De tre systrarna kom ut och tog en paus med varsin cigarett. Livet i en liten by i Toscana innan turistinvasionen. Och som vi njöt, karamelltanten och jag. Precis så här – när som helst – varsomhelst – kommer inspirationen till färger, modeller och känslan till våra Reunionklänningar. Livet vävs in i tygerna. Färgerna kommer från en glass, en tomatsallad, en kyss i de ljumma vårvindarna med de gröna kullarna i bakgrunden.

När jag släntrade runt runt i jakten på nya äventyr i denna favoritby smygkikade jag in i trädgårdarna som likt små tittskåp skymtade fram bakom en trasig grind eller ett glest staket. Och mina tankar landade på Klosterträdgården i Emma Hambergs böcker om Agneta; je m´apelle Agneta och au revoir Agneta. Två absoluta favoritböcker som får mig att packa min mentala väska och flytta i tankarna varje kväll när jag ivrigt vänder blad. Hon beskriver en mental trädgård dit man söker sig när man behöver plantera något vackert; ett minne, en kyss, en kärlek, en förbjuden stund med någon som liksom bara hände… Och ibland behöver man gräva ner något som absolut inte får synas i dagsljus, eller något som man aldrig aldrig mer vill uppleva.

Jag älskar tanken på en mental trädgård. Jag har de senaste två sorgsna skilsmässoåren grävt ner och begravt. Och när smärtan långsamt avklingat, har jag äntligen fått uppleva händelser som jag kärleksfullt planterat i min mentala trädgård – och låtit frodas, blomma och skördas. Det är en fin tanke att styra sina alternativ – antingen gräver du ner och begraver eller så planterar du och sköter om. Min hjärna mår så bra av symboliken och det är också den kraften jag planterar på min fina Reuniongård. Så mycket kärlek som är planterad, vattnad, ompysslad och skördad där. Årets skörd blir den vackraste någonsin – jag är starkare, gladare och lyckligare än på många många år. Det ska vävas in i de vackra linneklänningarna. Det skall bakas in i glassrånen och det ska snurras in i de goda biskvierna.

Vad planterar du i din mentala trädgård? Vad gräver du ner?

Kärlek m.