MITT LIV 3.0

När är tidpunkten rätt att lägga sig på operationsbordet för en entreprenör?

Min operatör log mot mig när vi satt och planerade för typ tre månader sedan. När? Frågade han. Jag började räkna upp… Först jul ju med all handel och Reuniongården öppen varje dag, sedan alla mässor, sedan en stor födelsedag, sedan barnbarn… mmm… sa jag vi försöker tajma knäbytet mellan 60-årsfirandet och Bills ankomst.

Passar mig bra sa han. Jag finns här i Malmö vecka 7.

Sedan tittade han på mig och sa finurligt – du, eh, hur ska jag formulera mig… min erfarenhet är att det är just entreprenörer som rasar i säng och behöver vilan allra mest. Den där minutplaneringen efter operationen kan du skrota direkt.

Du om någon behöver återhämtning och det får du automatiskt när du skall lära dig gå smidigt igen.

Det är ingen quickfix om du vill bli helt bra. 

Okidoki tänkte jag, då kan jag passa på att skriva BOKEN.

Hahaha ni hör ju…är jag ett hopplöst fall? Alla som känner mig vet att det är när jag är ledig mer än 24 timmar som jag hittar skissboken och börjar skapa nya affärsidéer, skissa på nya styles, tänka på nästa renoveringsobjekt.

Jag behöver inte rusa iväg fysiskt, men hjärnan får syre av vila och det finns många små prång där inne som gömmer små hemligheter och oprövade koncept.

Bara under det senaste dygnet har vi fått in många nya kunder och återförsäljare. Det ger mig en sådan glädje i min kropp att vårt sjukt hårda arbete ger resultat, att ni hittat oss pippimänniskor på Reunion och att ni gillar det vi gör.

Tiderna är skitkonstiga och man behöver inte särskilt mycket. Men vi vet att man behöver livslust, glädje, fniss, längtan, sköna moments, en vacker klänning, ett gott skratt, varma kramar, en överraskning då och då och en rejäl skål med pasta limone. Vi väver in alla känslor och drömmar och all längtan in i tygerna. Kombinationerna är oändliga men det ska gå att äta en stor hög med kanelbullar i varenda blus, byxa och svassig stass.

Jag bli så ompysslad här på Capio Ortho Center i Malmö.

Vill du ha något att dricka Maria? Vill du ha en cola zero? Happhapphapp vilka tankeläsare! Vill du ha något sött? Vill du ha en macka med ost? Vill du ha chiligryta med guacamole? Mer bubbelvatten? Snacka om fine dining.

Med extra twist. Dom hämtar mina grejor. Dom förstår att jag behöver öppna datorn. I gengäld står jag i tacksamhetsskuld hahah – jag blir jag uppjagad att stå, gå, träna små små rehabövningar och gå på toa själv. Att bli servad har sitt pris. Högsta vinsten om ni frågar mig. Målet att få vandra upp och nerför backarna utan smärta hägrar. Att gå långvandring med fika med alla vovvarna. Att sova under stjärnorna och att kunna göra hoppsasteg när ni lägger era beställningar!

Mitt liv 3.0 skall fortsätta vara en dans utan att ha den vita burken med smärtstillande i fickan.

Jag låter lugn nu men det var jag ju inte i morse. Jag fick byta om, fick en skojjpilla och efter bara tio minuter blev jag nerkörd till operationsförberedelse. Det där med att önska bli opererad så fort som möjligt i vecka 7 hade man tagit på fullaste allvar. På op tog en manlig sjuksköterska hand om mig. Så lyhörd för mitt illamående, min oro för svimningskänslorna, min skräck för ryggbedövningen. Ni fattar, vi människor med kontrollbehov tror ju absolut inte att det skall funka på just mig… suck… och hur mycket jag än försökte få ett löfte om att få sova hela ”resan” kunde denna vänliga fina man inte lova mig det. Jag ska försöka knocka dig log han, men det finns risk att du vaknar. Du kommer inte känna något men det är ganska höga ljud i operationssalen… hahaha vad tror ni min hjärna spann loss på där???? Och han hade rätt, han knockade mig men jag vaknade strax innan dom var klara till tonerna av en typ häftapparat.

Det var den naturligaste saken i världen att man stejplade mitt ben. Jag hade ju fått skojpiller. 80 minuter hörde jag också någon nämna. Sedan sov jag igen. Sov, sov, sov. Ville aldrig vakna. Och när jag vaknade stod kryckorna framför mig – nu ska vi lära dig gå med kryckor! Och på den vägen är det. En upplevelse att lägga till mina fina händelser dom senaste månaderna; julaftonsöverraskning, nyårsaftonsbus, så mycket underbart roligt arbete, en magisk Italienresa, 60-årsskoj på slottet och ett par hemlisar – allt ackompanjerat av att Bill anländer precis närsomhelst. Jag må vara den haltaste blivande farmorn, men definitivt den busigaste och lyckligaste.

Ps 1. Never ever give up. Aldrig någonsin. 

Ps 2. Påminn mig; lite träning ofta. Lite ont är bra. Då tar man det piano piano.

Ps 3. Hur skönt med OLE HENRIKSENsboost moisturizer efteråt? Doppade hela fejset i burken. Händerna doftar citronkräm.

Ps 4. Jag måste på riktigt vara den enda som får blankt fint hår av att tvätta mig med en uttorkande descutansvamp! Tre gånger!

Aja. Mitt liv lyder under planeten Uranus. Kaos och balans i varje andetag.

Amore m.