I MIN BY PÅ EN KULLE I TOSCANA

Det skulle inte bli så varmt. Sa någon innan jag åkte väg där mitt i natten mot fakiren, flyget som tar mig till mitt italienska jobb varannan vecka.
Det skulle inte bli så varmt.

Jag kan inte påstå att jag fick mer än max två timmars sömn.
Så imorse var ögonen ovanligt grumliga när jag satte mig i bilen.

Somnade som en slägga på planet och blev väckt av mannen vid fönstret som behövde gå på toa.
Jag hade nog innerst inne velat fräsa ”men vem behöver gå på toa på en tvåtimmarsflight”!
Men gjorde jag det? Neeeej. Man gör inte sånt.

Jag var inställd på en helvetisk hetta på jobbet och jag blev inte överraskad.
Men vet ni… nu börjar jag bli acklimatiserad.
Jag fixar den mentala omställningen och jag gör det utan problem.
Nya kollektionen drop 2 är så gott som klar.
Proverna ligger i bakluckan på bilen. Dem ska fixas lite imorgon.
Sen boomboomboom klart.

Belöningen, att trött som en överkörd örn, sätta sig i bilen och köra hem till Lajatico. Och när jag kör uppför backarna mot min by så rinner blodet i ådrorna igen och jag ser mitt leende i backspegeln.
Som en förälskelse som bara växer och växer.

Min vän krögaren lockade med ny tryffel och hemlagad taglioni.

Åh herregud. Och sen satte dem mig i den gröna tronen med en citronsorbet och en hemmagjord limoncello.

Tror ni jag kommer att somna nöjd och lycklig i natt?
I min by på en kulle i Toscana.