FLUFF & SVALA LINNELAKAN

Jag lägger mig i de tjocka dunbolstrarna inne hos kattungarna. Jag hamnar i ett hav av fluff och svala linnelakan i skydd från den starka solen och de vilda vindarna. Jag blundar. Mina små nyanlända kattungar ligger på en av kuddarna och sover middag. Vi håller på att bekanta oss med varandra. Jag låter det ta tid. Precis som jag gör med människor. Det måste få ta tid. Ingen vill bli sig kastad över. Allra minst jag själv.

Efter någon minut hör jag små tassande steg närma sig. Ett tyst spinnande och jag känner små varma andetag mot min näsa. Jag fortsätter att blunda. Jag känner att det är HON. Hon den lilla modiga, nyfikna, tillitsfulla. Hon börjar att slicka på min näsa med den lilla lilla sträva tungan. Jag ler tyst. Jag vill inte störa henne i hennes iver att lära känna sin människa. Hon fortsätter med den sträva tungan upp mot ögat, ögonfransarna, ner mot näsan igen. Biter i min näsa väldigt försiktigt. Man måste ju testa. Sen kryper hon in i min famn, i min kupade hand och lägger sig till rätta. Hon fortsätter undersöka mina fingrar. Ljublet i min kropp, det hörs ju inte. Men hjärtslagen ökar. Och mitt leende är varmt och oändligt tacksamt.

Jag behövde hennes närvaro. Hon lindrade en svår natt efter gårdagens upplevelse på Reuniongården. En kär kund blev akut sjuk och vi fick tillkalla ambulans. Man känner sig så otillräcklig när någon mår så dåligt och man inte kan lindra mer än att finnas närvarande och ordna med allt praktiskt.

Då är katt- och hundkärlek det bästa receptet.

Jag drömde i natt om min avlidna hund – ALVA - sedan förra veckan. Jag vaknade till och trodde hon låg bredvid mig. Att allt bara varit en ond dröm. Täcket bredvid mig låg format som hennes lilla mjuka varma kropp där i mörkret. Men det var inte Alven. Sedan försvann jag in i ännu hemskare drömmar. Kroppen och sinnet behövde skaka av sig dagens traumatiska upplevelse. Mitt i natten gick jag upp – gick runt i huset – lyssnade på vinden som slöt sig runt huset och liksom snurrade runt min värld till rätt bana igen. Jag drack vatten, lyssnade om katterna sov och gick sedan och lade mig igen.

Min första tanke när jag vaknade var tacksamhet. Att jag lever. Att mina nära har det bra. Att jag gör allt för att vi ska få leva ett fint liv fullt med kärlek och värme och trygghet. Man vet aldrig när man själv hamnar i samma läge som damen som blev sjuk. Att ta vara på sekunderna, minuterna, timmarna, dagarna är vi skyldiga oss själva och våra barn. Och våra nära. Att leva NU. Glöm inte bort att du är den bästa versionen av dig. Den vackraste, klokaste, varmaste, snällaste. DU.

OCH DU!
Då de nyanlända små kattungarna ännu inte fått namn hade det varit extra roligt om du vill ge dina bästa förslag.
Vi annonserar därför en namngivningstävling, där bästa namnförslag vinner 1.000 kr i presentkort. 

Vi uppskattar alla svar, och ser fram emot att ta fram en vinnare och namn på våra nya Reunionmedlemmar!

Skicka ditt svar till tavling@reunionhome.se

Tävlingen pågår tom fredag 16/6 och vinnaren meddelas på Instagram måndag 19/6

Kärlek m.