But first coffee

Jag kan väl säga att jag känner mig lite som en gammal sur spann med grågrumligt städvatten som nån glömt i ett hörn. Mina italienska vänner bjöd in till fest i borgon igårkväll och dom är bra på det. Att festa. Drinkarna var eh..starka…och jag glömde att äta. När det sedan bars in stora fat med rykande het lasagne som nattamat insåg jag att jag måste rädda det som räddas kan. Så jag svepte i mig varm segtrådig smält ost och mjukt kryddig lasagne som nog räddade både kropp och själ. Det är ju inte när man rullar hem som det är problem om man säger så…

 

Jag kom hem mitt i natten till en säng som blivit avbäddad och luftad på morgonen och som jag sedan glömt…det var bara att bädda med soldoftande lakan och sen dra sig över tre hundar som redan låg där. Vi vaknade i ett grustag kl 7. Prick. Varje morgon. Att bädda med mina finaste vita lakan med blå band var som att slänga pärlor åt svin🤭

Det är helgdag här i Italien idag men det är det inte på kontoret i Sverige så mötena duggar tätt. En plåtning ska hinnas med och en snabbstädning av huset. Ikväll rullar brudarna in med min kärra från Sverige. Vilka coola hjältinnor! Thelma&Louise! Jag ska få rå om dom hela helgen och jag längtar!

But first coffee. Amore m. ♥️