VERSION 2.0.
Juni är en månad för mig där orden faktiskt kan ta slut. När alla har stora förväntningar på sommaren kan jag istället vända min kostym utochin och syna sömmarna och...
Juni är en månad för mig där orden faktiskt kan ta slut. När alla har stora förväntningar på sommaren kan jag istället vända min kostym utochin och syna sömmarna och fodret. Jag granskar min väg och mina beslut. Jag har dessutom haft en oförklarlig infektion i kroppen som behövt tre tunga penicillinkurer för att ge med sig. Jag har psykiskt och fysiskt släpat mig genom tillvaron vissa dagar och hängt mig kvar vid tanken att imorgon, imorgon är jag bättre. Och det är ju så, att man oftast blir bättre och står sedan och tittar i backspegeln och tänker - vad hände egentligen? Pandemiåren lärde mig så mycket. Men mest lärde jag mig att jag är en krigare som har klarat av riktigt stora uppgifter trots att vaccindoserna nästan tagit kål på mig. Vi är många som fått vänja oss vid att leva med svåra biverkningar, i mitt fall kanske livslånga.
.
När jag har min årliga junigranskning på insidan händer det mycket i huvudet och utvecklingen i mitt företag har aldrig varit så stor. Vi tar gigantiska kliv in i den nya världen. Företaget har växt dramatiskt. Nu krävs större, tyngre kompetens inom de tekniska områdena och resan är förbluffande spännande. Jag är så oerhört tacksam att jag får vara med i detta bygget. Detta hade jag aldrig drömt om. Och nu är vi här. Jag liknar resan vid den gången för 30 år sedan, när jag och en kollega körde ut mot ett kundevent på Arlanda. Jag jobbade i reklambranschen i Stockholm på den tiden. Vi var väl så där lagom sugna på att ge oss iväg men det var en kund som bjudit in. Det var fest i en gate och det var absolut vodka som sponsrade. Plötsligt sa en speaker att vi skulle gå ombord. Va? David och jag tittade på varandra. Vafan… vart är vi på väg? Det var sen kväll och vi hade planen att avvika från festen lite snyggt. Istället bjöds vi ombord på ett av de mytomspunna CONCORDplanen! Vi spände fast oss och starten fullkomligt tog andan ur oss! Som en raket flög vi rakt upp och halvvägs ut över Atlanten innan flyget vände hemåt igen.
.
DEN känslan - att sitta fastspänd i säkerhetsbältet, i sjukt hög fart med en kittlande känsla i magen, den har jag fått tillbaka idag när mitt Reunion går in i version 2.0.
.
Glad midsommar ♥️ m.
.
När jag har min årliga junigranskning på insidan händer det mycket i huvudet och utvecklingen i mitt företag har aldrig varit så stor. Vi tar gigantiska kliv in i den nya världen. Företaget har växt dramatiskt. Nu krävs större, tyngre kompetens inom de tekniska områdena och resan är förbluffande spännande. Jag är så oerhört tacksam att jag får vara med i detta bygget. Detta hade jag aldrig drömt om. Och nu är vi här. Jag liknar resan vid den gången för 30 år sedan, när jag och en kollega körde ut mot ett kundevent på Arlanda. Jag jobbade i reklambranschen i Stockholm på den tiden. Vi var väl så där lagom sugna på att ge oss iväg men det var en kund som bjudit in. Det var fest i en gate och det var absolut vodka som sponsrade. Plötsligt sa en speaker att vi skulle gå ombord. Va? David och jag tittade på varandra. Vafan… vart är vi på väg? Det var sen kväll och vi hade planen att avvika från festen lite snyggt. Istället bjöds vi ombord på ett av de mytomspunna CONCORDplanen! Vi spände fast oss och starten fullkomligt tog andan ur oss! Som en raket flög vi rakt upp och halvvägs ut över Atlanten innan flyget vände hemåt igen.
.
DEN känslan - att sitta fastspänd i säkerhetsbältet, i sjukt hög fart med en kittlande känsla i magen, den har jag fått tillbaka idag när mitt Reunion går in i version 2.0.
.
Glad midsommar ♥️ m.