UNDERBARA VÅR
Igår gick jag omkring barfota i trädgården. Solen sken från en knallblå himmel. Njutningen att få dra av strumporna igen är oslagbar. Jag drog lite ogräs. Jag klippte en bukett...
Igår gick jag omkring barfota i trädgården. Solen sken från en knallblå himmel. Njutningen att få dra av strumporna igen är oslagbar. Jag drog lite ogräs. Jag klippte en bukett från den gigantiska rosmarinen. Jag sopade undan naturens stök efter stormen. Då hörde jag den. Barnkammaren! Pipen, tjattret, vårens liv! Och jag mindes vad den förra ägaren till huset sa till mig när vi signade papperna i oktober; glöm inte stänga dörren till rummen under huset, annars flyttar svalorna in och smutsar ner. Och jag kommer ihåg att jag tänkte att om svalorna stannar i mitt hus måste jag vara världens lyckligaste. Dessutom finns här en del katter som måste få skydd under vintern tänkte jag. Vi som bor här i urskogen måste hjälpa varandra. Om bara en enda katt har fått skydd mot kyla och vind i mina hemliga rum under huset, då jublar mitt hjärta. Så dörren har stått öppen hela vintern. Och igår, en solig söndag, kläcktes äggen och livet stack upp ur leran och kvistarna. Mamma svala och pappa svala flög in och ut i sin iver att mata de små som högljutt visade sitt missnöje mot en tafflig frukostbuffé.
.
Våren ♥️ m.
.
Våren ♥️ m.