TIDEN FÖR SKAPANDE ÄR NU

Jag låg på knä och målade golvet. Tankarna snurrade. Hjärtat dansade. Plötsligt hörde jag pianomusik. Den vackra musiken smög sig slingrande uppför trappan dit jag målade som om jag behövde bli övertygad om att jag tagit rätt beslut. Jag vilade tankarna på de avlägsna tonerna från flygeln och strök de gamla golvbrädorna med en färg i äggskalston i mitt lavendelblåa sovrum. Ett rum i ett hus som skulle förändra mitt liv för alltid. Jag hade flyttat in i lavendelblå villa villerkulla.

 

Många många av er kom på besök. Och jag kunde se förvandlingen i er när ni steg innanför dörren. När ni stannade upp, tittade upp i de lavendelblå taken och lät blicken spela över de stora öppna lavendelblå ytorna som förvandlats till en plats i drömmarnas land. Miljön, så avväpnande, så kärleksfull, så varm, så absolut crazy. Och skulle det visa sig… så lockande…

Oj, vad det pratades. Vem var hon som flyttade in i ett 700 kvadratmeter stort lavendelblå hus? Eller hus och hus…. Min kära vän Rolf Joloms fantasifulla skapelse av en gammal gård mitt i Gärsnäs till en konsthall som visat konst och huserat dans- och musikföreställningar. Som omfamnat både bröllop och begravningar och hundratals vernissager. 

En normal människa skulle säkert avbryta golvmålningen och gå ner och ut i de enorma salarna och ta reda på vem som spelade så vackert. Men jag ville inte bryta förtrollningen. Huset talade. Hon försäkrade mig om att här, här kommer du att få frid. Här får din fantasi och din kraft att förändra utrymme. Här släcker du din cirkushjärna på kvällarna efter hårt arbete. Och någon hade ju uppenbarligen gått in i huset genom de öppna dörrarna från trädgården och hittat flygeln. Och satt sig ner för att spela. I min värld är det den vackraste gåvan. Att få uppleva hjärtats sång. Jag har nog aldrig blivit så varmt mottagen någonstans som just här i lavendelblå villa villerkulla.

När jag nu mitt i natten – snart 7 år senare - tittar på bilderna som dök upp i mitt flöde, känns det nästan overkligt länge sedan. Jag funderar på var jag fick kraften ifrån. Hur idéerna föddes ur mina händer under resans gång. Hur jag ensam fyllde 700 kvadratmeter med miljöer, tankar, drömmar och ett café på knappt tre veckor. Jag bar dessutom på en stor kärlekssorg – en fin, rolig, busig, stökig kärlekshistoria som fått avslutas på grund av krångliga omständigheter. Kanske var det kraften från den innerliga kärleken som jag trots allt fått lyckan att uppleva som talade genom mina händer? Jag var oändligt tacksam över att jag hade kraften att förvandla tårar till kärleksfulla miljöer i mitt paradis på Österlen. 

Resten är historia som man säger. Mitt företag firar 20 år nu i krokarna. 2003 föddes Reunion. Då satt jag på toa i ett utomhusbadrum i en läcker hide away i Thailand. Bananbladen skuggade mig för solen och jag förlorade mig totalt i den vackra miljön. Kranen på vasken hade formen av en myra. När jag var klar – det blev nog mitt längsta toabesök någonsin – småsprang jag ut med bultande hjärta. Mitt företag var fött. Och det skulle heta Reunion. 

Tiden för skapande är här. Det är dags att trolla fram 2023 års kollektioner ur händerna. Mitt sinne är känsligt och vidöppet för intryck. Dagar flyter ihop med nätter. Timmar, minuter, sekunder är oviktigt. Intrycken från universum och dagens höjdpunkt, ett leende på Ica, blandas med en önskan om frihet, oberoende, färger som suddas ut som på en akvarellmålning och en varm kärlek att hålla i handen.

Vad det blir av detta vet jag inte ännu. Men det blir. Och det blir drömmigt och alldeles alldeles underbart. 

 

Med kärlek m.