SVETTEN RANN SOM EN ÖPPEN VATTENKRAN
Jag har haft en dags paus efter att nästan ha kollapsat i värmen i fabrikerna igår. Jag trodde aldrig att jag skulle sluta svettas när jag tog skydd inomhus på...
Jag har haft en dags paus efter att nästan ha kollapsat i värmen i fabrikerna igår. Jag trodde aldrig att jag skulle sluta svettas när jag tog skydd inomhus på...
Jag har haft en dags paus efter att nästan ha kollapsat i värmen i fabrikerna igår. Jag trodde aldrig att jag skulle sluta svettas när jag tog skydd inomhus på en taverna längs vägen mot en ny leverantör.
Den visade sig vara lika het som en bakugn. Min hjärna släckte ner och svetten rann som en öppen vattenkran. Liksom i chock. Hjärtat hamrade helt sjukt i bröstet och det enda jag tänkte på var att inte gripas av panik.
Att svimma där och då hade inte gjort någonting lättare. Jag tog beslutet att sluta för dagen där och då och satte mig i bilen vars luftkonditionering absolut inte orkade med den tryckande hettan.
Till slut kände jag mig så pass klar i skallen att jag kunde vända bilen hemåt uppför backarna. Min målbild var poolen. Och den blev kvällens bästa vän.
Jag har lagt märke till speciellt på linkedin att många många skriver om hur semestern kan vara så utmattande att de inte orkar gå tillbaka till jobbet. Var och var annat inlägg handlar om vila, återhämtning, semester, tid för dig själv, hjärntrötthet. Denna spaning skrämmer mig oerhört. Vad är det för liv vi lever som inte låter våra hjärnor vila på semestern? Varför i hela friden skall altanräcken och terasser byggas och hus målas och fönster skrapas på semestern? Det är dags att börja tänka om hur vi lever våra liv.
Jag gjorde en helomvändning i och med mitt husköp i Italien. Jag jobbar här en vecka i månaden. Med EN sak. Jag producerar kläder. Ja, ok, jag betalar räkningar och pratar med mina anställda och skriver en del.
Men min huvuduppgift handlar om att köpa in det som betalar 23 Reunionpipols löner varje månad. När jag är klar i fabrikerna gör jag saker som fyller på mig. Promenerar kulle upp och kulle ner. Lagar mat. Läser. Simmar två gånger om dagen. Ibland 100 meter ibland 500 m. Det är inte viktigt att räkna längderna. Det viktigaste är att göra något jag mår bra av och som får hjärnan att vila. Jag sover middag. Jag äter färgglad mat, mestadels vegetariskt, hemlagat – trots att jag lever ensam. Jag sätter ingen väckarklocka. Fabrikerna har öppet till 21 på kvällen. Jag åker när jag är klar. Ibland kl 9 ibland kl 12.
Utan veckan i Italien hade jag inte hållit ihop för att driva och leda detta stora företag som vi börjar bli. Utan påfyllning och hjärnvila tar vi slut.
Kan du inte lova mig en sak? Boka in en semester utan fönsterskrapning, rabattrensning och flytthjälp till en kompis. Lova mig att säga nej tack till familjen när de drar i dig och vill saker som du egentligen inte orkar.
ALLA har semester, även DU.
Jag har några dagar kvar i mitt älskade Italien, men p g a hettan jobbar jag nu med fabrikerna på distans. Det går inte att utsätta sig för värmekollaps utan att det sätter djupa spår. Och du, jag har beslutat mig för att vara ledig hela helgen. Jag kommer inte ens ihåg när det hände sist. LEDIG. Flyger hem på måndag, nypåfylld och lycklig utan att ha haft semester. Jag har bara lagt om livet. Enkelt. NEJ. Nödvändigt. JA.
Varma kramar m.
Din varukorg är tom
Börja shoppa