Jaa, jag fattar. Även jag måste få balans i tillvaron. ”Hon kan ju inte springa runt på sin kulle och ha det bra så där hela tiden”.
Nä. Det går ju inte. Så dagen började med att tvättmaskinen pajade.Och sen när jag drog ner mot Florens för jobb, blinkade bilen och signalerade
att det var oroväckande lågt lufttryck i vänster bakdäck. Och sen när jag kom ner till Florens så kände jag att jag nog skulle åka tillbaka hem.
Något var på gång. Jag hade egentligen tänkt mysa till det med en läcker måltid på en mysig restaurang i gamla stan, men magkänslan sa ÅK HEM.
Så det gjorde jag. Halvvägs hemma hamnade jag i värsta ovädret. Hagelstormar, åska, blixtar på tvären (hur är det möjligt?).
Vägbanan var täckt med ett tjockt lager hagelsörja. Det var liksom inte aktuellt att åka in och fixa däcket. Jag fokuserade på att komma hem hel.
.
Sista biten, när jag sprang genom borgons hala gränder kom det en åskknall som fick mig att vråla rakt ut! Nu dör jag tänkte jag. Men, ja, nä. Det gjorde jag ju inte.
Blixten laddade ner i dalen och jag kastade mig innanför dörren. 5 minuter senare sken solen i regnet.
.
Jag tackar så mycket för balansen i mitt liv. Ordningen är återställd. Jag förstår. Man får inte ha det för bra. Meeeen…Ny tvättmaskin kommer senare i veckan.
Och imorgon ska det bli strålande sol. Då blir tillvaron så där sjukt najs igen. Och bilen är en hyrbil. Är det punka får de hämta den.
Det går säkert att få tag på en taxi som kör frun till flygplatsen på onsdag. Men stormar det i Köpenhamn på onsdag så stannar jag här.
Landar inte i storm. Punkt slut.
.
♥️ m.