HUR FÅR DU FRAM DIN GLOW?
Han, den rara lilla mannen som driver Borgo Villa Castelletti utanför Florens, kom fram och hälsade gomorron i frukostmatsalen. Maria? Frågade han osäkert. Jag kände inte igen dig! Du har...
Han, den rara lilla mannen som driver Borgo Villa Castelletti utanför Florens, kom fram och hälsade gomorron i frukostmatsalen. Maria? Frågade han osäkert. Jag kände inte igen dig! Du har...
Han, den rara lilla mannen som driver Borgo Villa Castelletti utanför Florens, kom fram och hälsade gomorron i frukostmatsalen. Maria? Frågade han osäkert. Jag kände inte igen dig! Du har en ny look! Du ser annorlunda ut. Så fin du är, sa han generat och gick tillbaka till sitt skrivbord.
Och jag funderade. Vad är det som händer? Vad är det i min närvaro som är förändrat? Jag har inte ändrat min ”look”. Jag bär samma kläder, mina linneskjortor och mina jeansshorts och håret är lika rufsigt. Jag myste med min cappuccino och kom på det. Jag är grundlycklig igen. Jag har nära till skratt och det trasiga hjärtat är lagat och väl omhändertaget.
Jag rullande in här i borgon första gången för drygt två år sedan med min stora husbil fylld med make och hundar. Livet på en pinne kan tyckas. Men resan som skulle bli så härlig och busig i mitt älskade italien var mest bara en kamp. Jag längtade långt iväg och hade gett min sista femtiolapp för att stanna och dåvarande maken som var van vid stora feta hus i mexitegel och välklippta gräsmattor i finhooden hade för trång kostym för mina husbils- och italienäventyr. Han var missnöjd och uppenbart generad över att ens vara på husbilssemester och jag var precis raka motsatsen. Klart det krockade. Vi blev båda lättade när ena dottern ringde och sa att hennes rygg skulle opereras akut. Som man gör som förälder, kastar man sig i bilen och kör hem. Vi sträckkörde hela vägen. Där satte vi punkt för vårt äktenskap som ändå inte fungerat på över två år. Man tror och hoppas att allt ska bli bättre. Men det blev för många sanningar i vitögat under resan som blev vår sista.
Att trivas i sitt eget sällskap. Att ha funnit sin väg och att hålla sig till den även om den är kringlig och bumpig och stundtals obekväm. Då syns det. Och som den rara hotelldirektören sa, du är annorlunda. Och ja, tänker jag. Det är jag. Jag är annorlunda. Jag är lycklig igen. Det tog tid. Men ingen annan än du själv är ansvarig för din lycka. Dessutom är lycka inte ett konstant tillstånd. Men grunden måste vara hoppfull och du ska inte leva slarvigt; med fel relation, fel jobb, på fel plats.
Italien med extra allt, mitt jobb, mina platser på jorden och mina människor nära mig i Sverige plockar fram mitt bästa jag.
Vad plockar fram din ”glow”?
Amore m.
Din varukorg är tom
Börja shoppa