CIRKUS REUNION
Nääää va’!!! tänkte jag som liten flicka i publiken på cirkusen, när jag avslöjade att trapetskonstnären var samma person som hunddressören. Hon hade bara bytt kläder och frisyr! Va’ kan...
Nääää va’!!! tänkte jag som liten flicka i publiken på cirkusen, när jag avslöjade att trapetskonstnären var samma person som hunddressören.
Hon hade bara bytt kläder och frisyr! Va’ kan man bara göra så tänkte den lilla flickan och kände sig nästan snuvad på något.
Verkligheten var just… den krassa verkligheten.
.
Idag, mitt i en pandemi när jag studerar berget med brända flygbiljetter och högen med inställda mässor inser jag att det är precis det det handlar om.
Så skickligt av den där cirkusdirektören att rekrytera artister med många talanger.
I år tre i en pandemi får man nämligen hoppa in i traktorn och plöja nya innovativa fåror bredvid den kladdiga obrukbara pandemiröran.
Lite visste jag hur bra och lätt mitt jobb var förut när man kunde dra till Kastrup och äntra kvällskärran till Paris eller Delhi och storhandla.
Allt serverat boom boom.
.
NU… när jag sitter och letar dygnet runt efter inspiration och prylar, är det som en lång utdragen förlossning att vara kreativ direktör.
Katalogerna jag får skickat till mig är urvattnade, oinspirerande, jag ser ju allt med producentens erfarna ögon.
Jag ser ju. Jag har 20 år i branschen. Inget undgår den lilla cirkusbesökande flickans detaljgranskande.
Idag måste man vara en överjordiskt skicklig cirkusdirektör för att glädja den svårt popcornssugna publiken, som har plöjt igenom alla betalkanalernas serier både fram och baklänges.
Vi som driver ”nöjesfält” måste kunna servera det lilla extra. Vi får inte upplevas som urvattnade, bleka, dölliga kopior av oss själva.
.
Handen på hjärtat, det är ju det vi lever för, vi cirkusdirektörer; att publiken ska må bra, att det ska bli succé.
Att det ska vara vida känt att cirkus Reunion är WOW!
.
Så mycket vi lärt oss de senaste åren. Så många gånger man tänkt NÄ det går ju inte.
Men så gör det det. GÅR. Om man skalar av lager på lager av sig själv och sin bekvämlighet så GÅR det mesta.
Idag är jag bekväm med ständiga krissituationer. Jag rör mig vant in och ut ur min stora walk-in-closet av olika scenkläder.
Den lilla detaljavslöjande flickan från publiken klev många år senare själv in i cirkusdirektörens kostym och idag mitt i en pandemi passar den bättre än någonsin.
Hon hade bara bytt kläder och frisyr! Va’ kan man bara göra så tänkte den lilla flickan och kände sig nästan snuvad på något.
Verkligheten var just… den krassa verkligheten.
.
Idag, mitt i en pandemi när jag studerar berget med brända flygbiljetter och högen med inställda mässor inser jag att det är precis det det handlar om.
Så skickligt av den där cirkusdirektören att rekrytera artister med många talanger.
I år tre i en pandemi får man nämligen hoppa in i traktorn och plöja nya innovativa fåror bredvid den kladdiga obrukbara pandemiröran.
Lite visste jag hur bra och lätt mitt jobb var förut när man kunde dra till Kastrup och äntra kvällskärran till Paris eller Delhi och storhandla.
Allt serverat boom boom.
.
NU… när jag sitter och letar dygnet runt efter inspiration och prylar, är det som en lång utdragen förlossning att vara kreativ direktör.
Katalogerna jag får skickat till mig är urvattnade, oinspirerande, jag ser ju allt med producentens erfarna ögon.
Jag ser ju. Jag har 20 år i branschen. Inget undgår den lilla cirkusbesökande flickans detaljgranskande.
Idag måste man vara en överjordiskt skicklig cirkusdirektör för att glädja den svårt popcornssugna publiken, som har plöjt igenom alla betalkanalernas serier både fram och baklänges.
Vi som driver ”nöjesfält” måste kunna servera det lilla extra. Vi får inte upplevas som urvattnade, bleka, dölliga kopior av oss själva.
.
Handen på hjärtat, det är ju det vi lever för, vi cirkusdirektörer; att publiken ska må bra, att det ska bli succé.
Att det ska vara vida känt att cirkus Reunion är WOW!
.
Så mycket vi lärt oss de senaste åren. Så många gånger man tänkt NÄ det går ju inte.
Men så gör det det. GÅR. Om man skalar av lager på lager av sig själv och sin bekvämlighet så GÅR det mesta.
Idag är jag bekväm med ständiga krissituationer. Jag rör mig vant in och ut ur min stora walk-in-closet av olika scenkläder.
Den lilla detaljavslöjande flickan från publiken klev många år senare själv in i cirkusdirektörens kostym och idag mitt i en pandemi passar den bättre än någonsin.