ATT LÄRA SIG GÅ IGEN
Så fick jag äntligen lämna mitt hus och komma iväg på utflykt. Jag älskar mitt hem och min plats, men två veckor instängd, orörlig som min gamla blå elefant på...
Så fick jag äntligen lämna mitt hus och komma iväg på utflykt. Jag älskar mitt hem och min plats, men två veckor instängd, orörlig som min gamla blå elefant på...
Så fick jag äntligen lämna mitt hus och komma iväg på utflykt. Jag älskar mitt hem och min plats, men två veckor instängd, orörlig som min gamla blå elefant på parkeringen, så har det känts som jag suttit i fängelse. Hade jag inte haft hundarna hade mitt förstånd flugit all världens väg.
.
Nu baxade Abbe in mig och Milo i bilen och vi fick komma uuuuuut!!! Som jag längtat!!! Visserligen var dagens huvudattraktion sado masochisterna i mitt operationsteam i Malmö som skulle ta bort häftklamrar och tortera mig med både det ena och andra. Men jag fick lära mig att gå igen. Tekniken, har min hjärna och musklerna i mitt vänsterben glömt, så nu skulle de två mötas… Smärtan som envist dröjer sig kvar är bland annat på grund av att jag är väldigt svullen kring min nya knäprotes. Överansträngning. Jag som typ inte gjort någonting på två veckor. Det är uppenbart att den inte håller med 🤭
.
Min glädje över att träffa människor, se världen igen, visste inga gränser. Jag har väl aldrig älskat att prata med så många människor på kliniken, röntgen, restaurangen där jag fick ett skrovmål hummerpasta. Abbe sprang och gjorde ärenden, han är företagets operativa chef, så han har att göra när VDn hoppar runt på kryckor… Livet kändes som en fest!
.
När dom små tingen i tillvaron lyser upp livet inser jag hur lyckligt lottad jag är. Min familj bor på Reuniongården just nu för att vi ska ha nära till varandra. Jag som enbent och dom som nyblivna föräldrar. Trygghet, kärlek, närhet till en hjälpande hand. Vi lagar mat, tar hand om varandra och livet och jag kunde inte önska mig någonting mer ♥️
.
Leveranserna fyllde gårdsplanen igår och det är en skum känsla att inte vara där i kartongerna och riva upp dom som vore det julafton. Nu får jag i bästa fall peka med en krycka, den dit..och dessa här…och dom mmmjaaaa…dääär!
Men dagarna ska fyllas av mina drömmar och skisser på nya kollektioner och varsam envis rehab så att jag prick på dag nr 56 kan äntra första morgonkärran till Firenze igen. Jag fick stränga order igår. Inga flygresor förrän efter 8 veckor p g a blodproppsrisken. Snacka om morot!!!!🥕 smärtsam envis rehab ger limone och Amore♥️m. @hellohazephoto
Din varukorg är tom
Börja shoppa