STORMEN SLET I MIN GAMLA GÅRD

STORMEN SLET I MIN GAMLA GÅRD

Stormen slet i min gamla gård. Mitt nya hem. Vasstaket behöver lagas på flera ställen och just en storm kan göra skadorna värre såklart. Hundarna låg på tvären i min stora säng och jag försökte pressa in mig lite här och där mellan deras varma sovande trygga mjuka kroppar. Mitt hjärta brister nästan av kärleken till dessa pälsklingar. De trognaste, mest kärleksfulla individer som aldrig aldrig lämnar min sida. Och nu under stormen låg de där och smittade av sig av trygghet och kärlek där jag låg och mentalt höll taket på plats.
Under veckan har jag och Malte hittat ett nytt sätt att rengöra hans känsliga öron. Jag har hittat en anticeptisk öronservett för hundar som inte får honom att yla och gråta av obehag. Numera kommer han frivilligt och lägger sitt huvud i mina händer, jag lägger min kind på hans huvud och pussar på honom och sjunger för honom och torkar långsamt varsamt hans öron och han sluter ögonen och trycker sin nos mot mig som om han nästan faller i trans. Visst går det att hitta sätt att bryta läskiga mönster. Vi har hittat vårt och det känns som om vi båda längtar efter den där morgonstunden när vi får gosa lite extra.

Vi steg upp tidigt igår morse för att ha gott om tid att mysa, dricka kaffe och gå våra två morgonrundor. Det blev två rundor med ficklampa. Mörkret var så kompakt och ville liksom inte släppa taget. Sen lastade jag in hundarna i bilen och åkte till Österlen och lämnade dem. Tillbaka samma väg för att sladda in på två hjul i Sturups parkeringsgarage och börja dagen med en Stockholmsresa. Det var dags att bygga Formex.

 
                  

Det är ovanligt för mig att resa uppåt, jag som alltid äntrar kärran neråt Italien. Kort rutt, somnade en stund för att komma undan gubbsens ”nervöst skämtande” jargong om den hemska flygkraschen i Nepal (som dom kallade Neapel) snabb taxifärd till mässan och när jag väl var där fick jag nypa mig i armen. Delar av min fantastiska crew (Abbe vice VD/operativ chef  och Lisa kreativ direktör) hade redan gjort 80% av jobbet så jag kunde bara glida in och lägga slutfinishen tillsammans med dem. Stoltheten känner inga gränser! Vilket dreamteam. Vi fick istället gott om tid att parallellt medan vi hängde utställningen planera för den nordiska lanseringen av vårt nya brand Soulsisters. Allt vi gör har en detaljerad plan och nu satte vi de sista bitarna på plats. Möten över telefon med vårt duktiga tekniska team i Malmö klargjorde frågeställningar om frakter och ekonomifrågor och vips… idag onsdag lanserar vi Soulsisters inte bara officiellt på Formex utan även i de nordiska länderna i en egen återförsäljarwebb.
Idag slår Formex upp portarna för vår i ordningen minst 30:e mässa i Sverige. Jag har slutat räkna. Det blir så kul att träffa våra kunder in real life igen och vi har rekordmånga besöksbokningar.


Imorgon kväll flyger jag tillbaka till Skåne för att byta destination. Italien hägrar med ett antal spännande uppdrag redan på torsdag. Vi har dessutom massor av produktion att färdigställa och jag behöver vara på palts för att kolla färgbaden och påbörjar säsongens nästa kollektionssläpp. Säsongen har rivstartat och vi känner en enorm ödmjukhet inför intresset för det vi gör. Efter tre märkliga, tuffa, omvälvande år i världen tar vi absolut ingenting för givet. Vi gläds enormt åt varje framgång och jobbar sjukt hårt för att hålla en energirik nivå där vi tacklar motgångar med ett fint teamarbete för att lära oss hur vi lugnt och stilla går små steg framåt när världen bryskt trycker oss tillbaka. Entreprenörens livselexir, att lösa problem med glädje, spänning  och uppumpade muskler.

Kärlek m.
Tillbaka till blogg