Jag läste artikeln i DI om hjärtforskaren Katarina Steding-Ehrenberg. Hon säger att vi måste få mer liv i de år vi får - om vi vill leva längre. Hon säger att lyckliga människor lever längre. För att de har roligare.
Handen på hjärtat, hur många gånger har du lovat dig själv att göra förändringar? Du ska börja träna, äta sundare, sluta lägga dig så sent, vara ledig på helgerna, dricka mindre kaffe????? Vi är alla där. Just där. Vi drömmer om att må bättre. Att ha roligare. Men vi vill inte till 100% eller kanske inte orkar eller kanske det allra värsta, vi tycker inte att vi har tid att förändra. Jag menar, om du vill ha en förändring, varför gör du då samma sak hela tiden? Det hänger ju ihop.
Katarina Steding-E menar att man behöver gå utanför sin komfortzon och göra slag i saken och boka in den där biodlingskursen. Eller sluta plocka efter familjen varje dag/kväll/ledig stund. Eller anmäla sig till yoga trots att du verkligen inte tror att det skulle vara bra för dig. Ett rejält spinningpass är effektivare. Men vem säger det? Tänk om du mår mycket bättre av ett stilla yogapass? Tänk om promenaden vid havet med efterföljande lunch gör dig friskare än att styrketräna tre morgnar i veckan innan jobbet?
Stressen och pressen är farlig. Men också stillasittandet på jobbet eller framför tvn vareviga kväll.
Visste du att stillasittande jobb eller passiva tv-kvällar sliter på hjärtat lika mycket som en rymdfärd till månen? Vill du fortfarande äta chips framför tvn?
Forskaren menar inte att vi skall leva asketiskt, hon menar att vi ska göra saker vi blir lyckliga av. Utan stress. Då mår kroppen bra.