EN ALLVARLIG TEXT OM DET ROLIGA SOM KALLAS LIVET

EN ALLVARLIG TEXT OM DET ROLIGA SOM KALLAS LIVET


.
Jag blev så illa berörd häromdagen. Jag är med i en grupp på Facebook, en sluten grupp, där kvinnor mitt i livet kan lufta sina funderingar. Många gånger är det kloka, hårt arbetande kvinnor, mammor till vuxna barn som skriver. De lever ensamma eller i någon form av relation. Kvinnan mitt i livet 50+. Hon är dessutom ofta mitt i klimakteriet.
.
En kvinna skrev om sin relation. Hur förtvivlad hon var. Hon beskrev situationen. Hon var så ensam i sin relation. Aldrig en kram, en blick, en omfamning. Bara praktiska göromål. Hon kände sig inte bara ensam. Hon kände att livet var slut. Ska det vara så här nu, funderade hon.
.
Hon fick många kloka svar av sina ”systrar” i gruppen. Vi känner alla igen oss, både kvinnor och män. Den där ensamheten i en tvåsamhet MÅSTE man bryta sig ur. Någon skrev att hon måste älska sig själv först, innan hon kan bli älskad. Men NEJ, absolut inte, säger jag. Men du ska söka dig till människor runt dig som älskar dig. Fina vänner. Kanske en ny kärlek. Som bygger upp dig. Som visar att du är värd värme, beröring, uppmärksamhet. Som talar om att du är vacker. Du är värd att leva ett fullt liv. Att få HJÄLP att älska sig själv måste vara det mest kärleksfulla.
.
Du ÄR vacker. Du är underbar. Du duger precis som du är. Du är värd att bli älskad. Inte bara i ord utan i handling. Varma kramar, börja kyssa varandra igen. Lek, busa, planera för framtiden - imorgon, nästa vecka, om ett år. Visa varandra ömhet varje dag. Ge varandra beröring. En smekning på kinden, en varm omfamning mitt i natten. Varma ögon och mjuka händer botar väldigt mycket ensamhet.
.
Någon skrev att det kändes skamfullt att vara ensam, att känna ensamhet i sin relation. Det måste vara vår generation, tänker jag. Som fortfarande känner så mycket skam. Jag har inte uppfostrat min son att känna skam. Tvärtom. Lägg problemen på bordet så hjälps vi åt.
.
Tillbaka till blogg