Jag sitter och betalar italienska räkningar. Elräkningen, en ny energideklaration, internet -  ja, samma räkningar som i Sverige men i euro istället och all text på italienska. Ett språk som talar till mitt blodröda hjärta. Aldrig har det varit härligare att betala räkningar. För det jag betalar för är mitt italienska liv. Min dröm som jag förverkligat. Jag provade för 6-7 år sedan, men då funkade det inte. Det är så mycket som skall klaffa. Först och främst måste man hitta platsen och sedan måste man hitta bostaden. Och… det viktigaste – du måste hitta sammanhanget – vad ska du göra där? Hur ska du leva? 

Då, för drygt sex år sedan hittade jag platsen, Imperia Porto Mauricio, en vidunderligt vacker liten stad. Som ett vykort. Som från en film. Men det var något som skavde. Lite för kall lägenhet, ingen utsikt, inget sammanhang, en kall och regnig vår och försommar. Jag hade inte gjort förjobbet färdigt och det sprack.

Drömmen om Italien är MIN dröm. Men för dig ser drömmen kanske helt annorlunda ut. Det spelar inte så stor roll – stor eller liten dröm – det som är viktigt är att lyssna på sig själv och tro på det du tänker. Vill du flytta till Italien, då kan du göra det. Vill du bli jurist, då kan du bli det. Vill du sjunga på heltid, gör! 

Att förverkliga drömmen handlar inte om att du helt plötsligt från himmelen får en massa möjligheter gratis. Det handlar om att jobba hårt. Att orka gå den där sista milen när alla andra gett upp. Att slita där i mörkret när vänner och familj ligger i sina duntäcken och trynar. Du sitter uppe och jobbar färdigt, för din dröm. Det gör ont, det är slitigt, man är dödstrött, man misslyckas kanske en eller flera gånger. Vill man riktigt mycket så kommer dagen när du lyckas. Den 14 oktober förra året signade jag mitt första hus i Italien. Jag fick två par nycklar i min hand och hjärtat dansade. Varje gång jag kommer dit är jag lika lycklig. När jag kör nerför och sedan uppför den sista backen. När jag hör däcken i gruset. När jag parkerar och sedan bär två sjukt tunga matkassar nerför backen mellan husen i den gamla borgon, då rusar hjärtat, jag skrattar, pratar högt för mig själv och känner mig förälskad som jag aldrig någonsin varit förut.

Precis samma kände jag för mitt älskade Österlen. Jag kom hit av en slump 2002. Min norska exman hade sommarhus i Svinaberga och han introducerade mig för sitt Österlen och hans stora kärlek till platsen där två av hans barn växte upp. Resten är historia. Några år senare byggde vi en stor gård på Stenshuvud och jag köpte pensionatet i byn. Reunion retreat. Sedan blev det Reunion hide away i Ingelstorp och Reunion & friends i lavendelblå villavillerkulla i Gärsnäs. Kommer ni ihåg? Och sen, som kronan på verket – Reuniongården i Hagestad. Här har jag fått göra allt jag drömt om. Jag har kokat ihop alla fantastiska upplevelser och erfarenheter från mina tidigare ställen de senaste 20 åren och skapat en magisk mötes- och handelsplats på den vackraste platsen på Österlen – så nära Sandhammaren att vinden ibland tar med sig den fina vita sanden och lägger som ett tunt lager på våra trädgårdsmöbler.

När jag så småningom lämnar Österlen och överlämnar Reuniongården i nya ivriga varma händer – då har jag förverkligat min dröm om Österlen flera gånger. Jag har fått möjligheten att skapa varma kärleksfulla inspirerande platser dit hundratusentals vänner och gäster sökt sig till och mina minnen från livet i alla dessa ljuvliga byar är som ett bankfack av ovillkorad kärlek. 

Så du, tro inte på allt som skrivs om lågkonjunktur och inflation och elräkningar och annat eländes elände. Det finns en sida till av myntet. Möjligheternas sida. Ingenting kan stoppa dig från att drömma, tänka, njuta och förverkliga. Om entreprenören i mig får säga sitt hjärtas mening så är tider som dessa de bästa att satsa sina krafter och resurser i. Ljuset finns där framme och ibland mitt bland oss.

För 6 år sedan släppte jag italientanken för en liten stund för att flytta in – alldeles ensam med min hund - i ett 780 kvadratmeter stort lavendelblått hus. Jag hade en vision om att skapa en kreativ kärleksfull mötesplats mitt i allt det lavendelblåa. Man skulle komma dit och vila, njuta, skratta, förundras. Man skulle äta de godaste smörgåsarna och jag skulle baka allt från hjärtat. Jag satsade varenda krona jag hade och jag tatuerade in min vision under huden. Och med facit i hand… huset fylldes av er, ni underbara som kom en gång, många gånger, firade födelsedagar hos mig, några sov över mitt bland inredningsmiljöerna och i min ljusverkstad stod flitens lampa tänd långt in på nätterna – jag hade beställningar från Parismässan från hela världen och jag var så lycklig som jag aldrig varit förut.

Så du, imorgon, ta ett steg närmare din dröm – du kan, du vågar…. Kan jag så kan du. Jag lovar.


Varma kramar m.